1. Wild Swans av Jung Chang
Det är en intressant bok, definitivt. Jag hade ingen aning om så mycket. Författaren hatar verkligen Mao, vilket är helt ok och förståeligt. Men det blir lite mycket mot slutet. Hennes föräldrar verkar vara så mycket bättre och snällare och principfastare än någon människa kan vara, men ok, det kan jag nästan köpa. Det skrämmande är att enligt Chang så är allt så himla mycket bättre i Kina nu, så vad säger det om hur det har varit?
2. King’s Dragon av Kate Elliott
Ok bok. Irriterande att den så tydligt är första boken av en serie — av sju böcker! Jag kände mig lockad att läsa vidare och är nu på nästa bok. Liath, huvudpersonen, är lite jobbig med sin rädsla och sitt gråtande även om jag verkligen, verkligen inte skulle vilja behöva uppleva det hon gjort. Det är både roligt och tråkigt att det är så väldigt mycket kyrkliga referenser. Jag ler glatt när hälften av evanglisterna är kvinnor (Jahanna och Lucia) och även profeten, men orkar verkligen inte med de långa citaten ur skriften som många av karaktärerna ägnar sig åt. De börjar alltid: ”Sa inte … i … att … är en dygd, för …” Som sagt, både coolt och fruktansvärt tråkigt.
