Jag ska försöka mig på något resonerande, men jag är inte helt säker på hur mycket jag har.
Jag har ju ägnat ganska mycket tid nu de senaste dagarna åt att försöka få mina hjärna att göra slut med mig igen. Det vill säga ägnat mig åt ’ship fanfiction. Jag vet. Det är pinsamt, allt detta squee-ande är inte bra för mig. Och betyder nog att något är i olag i min hjärna. (Senaste gången jag var så här inne i ett ’ship var terminen när jag skulle skriva min c-uppsats och istället såg och såg om de första två säsongerna av Grey’s Anatomy. Det var inte en bra termin, trots den utmärkta serien.)
Jag har utgått ifrån riktigt rekommenderade fanficar och måste säga att de är bra. Mycket mer än bara fungerande språk. De har röst, intressant struktur och intressanta vändningar. Men jag har ofta problem med karaktärerna*. Inte så att de är helt fel. Jag ser varifrån författarna får sina impulser, vilka delar av tv-serien de använt som grund till karaktärernas känslor, men det blir lite fel. Antingen för att det blir för svepande stort eller för patetiskt känslosamt. Jag tror att det delvis har att göra med att Battlestar Galactica är en serie som inte säger allt, inte låter karaktärerna berätta om allt de känner och tänker. De visar mycket genom handlingar eller små kommentarer, men mycket får man gissa sig till. Så när dessa fanfic-författare skriver nästan hela sin text inifrån en karaktär, måste det bli fel. Det finns t ex ett flertal saker som ”de” verkar förutsätta/uttolka, som jag bara inte kan hålla med om. Som till exempel att Kara kände sig övergiven av Lee i ”Maelstorm”.
Men jag märkte att jag hade ett liknande problem när jag började på mitt spec**: jag hittade inte ett tonfall att skriva i. Jag kunde se scenen framför mig, skådelspelarna, vinklarna, färgerna, men jag visste inte hur de brukade prata. Inte på ordnivå. På det sättet har författarna till fanficarna lyckats mycket bra med sitt tonfall för jag köper nästan alltid replikerna, även när jag inte köper känslorna bakom.
Vad är ton/tonfall?
Det är orden, det är rytmen, det är skratten, skämten, beskrivningarna. Men det handlar ju också om att använda den redan använda ramen till att generera en helt ny replik, en ny dialog. Fanfic-författarna använder sig ofta av redan sagda repliker i call-backs. På det sättet håller de sig till ”kanon”, gör nördarna som läser texten glada (för att det vet exakt avsnittet, akten, scenen repliken sas i) men får också till tonfallet. Repliker som teoretiskt ska passa perfekt in enligt regeln. Jag gillar det inte riktigt. Och det går ju inte att göra så ofta om man gör ett spec. Där ska man ju snarare visa att man kan göra nåt nytt med de givna ramarna. Därav svårigheten skulle jag tro.
Ett sätt att hitta tonfallet vet jag skulle vara att titta på manusen, men det enda jag har hittat är till piloten och den är skriven för mer än fem år sen. Just nu får jag kanske nöja mig med ”transcripts”, så att jag ändå kan se exakt vad som sägs (och inte fastna i historien som jag gjorde när jag försökte leta act breaks), men helst vill jag ha manuset som avsnittet filmades från. Många saker kan förändras i postproduktion, och då blir ett ”transcript” lite meningslöst eftersom det inte speglar avsnittet som skrevs.
Ett annat är väl att helt enkelt skriva och tänka sig skådespelarna säga replikerna. Hårt arbete.
Och jag tänker inte ens börja prata om hur mycket jag inte gillar att skriva på engelska.
* Ja, jag använder ”karaktär” i betydelsen ”person i fiktion”. Jag tror att jag har blivit för smittad av engelskans användning, att ”person” faktiskt betyder en verklig, levande människa. Men egentligen så kan jag tänka mig att använda ”person”, det är bara inte naturligt. Förutom när det gäller rollspel, där måste det vara ”karaktär”.
** Ett spec är ett avsnitt av en serie, som man gör för att visa upp sina skills och få jobb på en tv-serie. Inte för att det här specet kommer att vara ens i närheten av att visas upp. Jag vill lära mig att skriva ett avsnitt tv-serie helt enkelt. Och BSG innehåller mycket mindre medicin eller annan expertkunskap som man ibland behöver.
