17. Red Seas Under Red Skies av Scott Lynch
Den här boken är väldigt svår att säga något om utan att spoila. Men: bra med fart ibland, jag älskar att Locke och Jean är så hämndbesatta (att hela deras stad är så jävla hämndbesatt!) och den är på många sätt välskriven. Jag stör mig på att författaren verkar tycka att han är såååå smart ibland och hur långsamma vissa partier är.
Jag kommer läsa nästa bok i serien, men den här var definitivt sämre. Jag är dock såld på hämndgrejen och fullt övertygad att Locke kommer att komma på den perfekta planen för att besegra de jävla Karthain-magikerna. Jag litar på Locke i det avseendet. (Det är ju dit serien är på väg.)
För spoilers… klicka nedan.
Så efter att jag läste ut boken satt jag och kände mig distinkt otillfredställd. Tänkte en stund och insåg sen: det var ett perfekt Dennis-antiklimax-slut! De lever, de får sin hämnd på dummhuvudet som förgiftade dem, men de har bara motgift för en person (en person för lite då) och tavlorna de lyckats stjäla (efter två års förberedelser) visar sig vara förfalskningar. Så de har nästan inga pengar och en av dem kommer att dö. Och visst, i teorin är jag definitivt för ironiska/blandade slut… men episk saga! Arrgh! Det är som Aljeva, eller Frihamnen första gången. Allt, men samtidigt inget.
Och! Hur teasern i början av boken visar sig vara mindre än ingenting… Inte bra.
