Jag såg The Nanny Diaries som film idag. Jag har ju läst den för länge sen. Tyckte väl ungefär ”meh” om båda versioner. Men jag kom att tänka på karaktärer och förändring. Mrs. X är Annies arbetsgivare och hon är den stora motståndaren. Precis som Miranda Priestly i Djävulen bär Prada. Och i båda böcker så förändras inte arbetsgivarna och motståndarna till hjältinnornas Bildung/självkännedom alls. Både Mrs. X och Miranda är precis likadana i slutet av böckerna som i början, medan huvudkaraktärerna iaf har förändrats (flickan från Djävulen bär Pradas fall är dock mer tveksamt). Men i filmversionerna så genomgår motståndarna också en förändring till mer självkännedom och förståelse.
Varför? Jag tror delvis det har att göra med kraven från skådespelarna, Laura Linney och Meryl Streep, som inte skulle ha något intresse av att spela en helt orundad roll. Men jag tänker också hävda att filmversionerna är mer tillfredsställande, till och med mycket bättre (särskilt i fallet Djävulen bär Prada). Intressant, inte sant?
Vad jag försöker komma fram till är om det är mer dramaturgiskt korrekt att dessa motståndarkaraktärer förändras eller inte. Men på nåt sätt kommer författare alltså undan med att låta ingenting hända i romaner, vilket väl inte är särskilt bra? Och har det i så fall att göra med att båda böcker är baserade på riktiga personer och händelser? Iaf. Det är intressant att studera intersemiotisk översättning. 
