25. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Slöseri med tid. Så tråkig. Jag skulle inte läst ut den om den inte bara var 120 sidor. Dagboksroman som bara tuggar om samma moraliska dilemma som behandlats i Brott och straff och Therese Raquin. (Och den påpekar det också själv.) Usch, jag blev jättebesviken. Han har dock en fin stil, ett lugn i språket som jag gillar.
Mer om Ladies:
Jag kom på en tanke till varför jag tycker att Ladies är krånglig när jag inte kunde somna. Jag tror att det är hur KONSTNÄREN (i versaler) som fullständigt gett sig hän åt KONSTEN är det som anses vara det bästa. Vilket ärligt talat… är lite sjukt. Av de fyra kvinnorna är två konstnärer, och särskilt den ena, Iris C, är en ganska fruktansvärd människa som lever på att tänja på gränserna av vad som är tillåtet. Hon utnyttjar kvinnor för att komma åt deras utsatthet, sårbarhet. Hon gör det mot den andra konstnären som kanaliserar smärtan in i sin konst. De andra två är snarare betraktare, Lea är konstvetare och Mia är slacker (som dock gav upp ballerinedrömmar i barndomen). De är som att de två som inte är konstnärer bestraffas, när de försöker slå tillbaka mot utnyttjandet som Iris C utsatt dem för. Medan Iris C utnyttjar till och med den yttersta handlingen till att göra konst. Vackra, vackra fotografier. Iris C är fullständigt kall, använder dem hon älskar, sig själv, folk hon råkar stöta på till konsten. Och jag läser ut att det är en bra sak. Hon är den enda i slutändan som inte fysiskt bestraffas. Konstig människosyn tycker jag.
